ja så är det

Det är konstigt att killar och tjejer verkligen inte fungerar på samma sätt.  Men så är det. Vi fungerar verkligen inte likadant. Vi pratar olika språk och vill kanske inte heller alltid förstå varandra. Det är något vi kan gömma oss bakom när det blir för jobbigt. "Du förstår mig inte!" Känner ni igen er själva? Jag gör det, även om jag kanske inte har sagt det rakt ut så har jag tänkt det många gånger. När jag tänker på det tror jag kanske att vi säger detta när vi faktiskt inte själva heller vet vad vi menar och då är det lättare att ta till den klyschiga frasen. 

Men kanske behöver vi inte förstå varandra eller prata samma språk. Kanske räcker det med att veta att vi inte gör det och utgå därifrån?

Kanske är det så vid många tillfällen? Inte bara när det handlar om kärleksrelationer. 

I helgen var jag på kurs i Kjesäter, en liten ytte pytte ort utanför Katrineholm. En ort där man inte har någon täckning alls men som jag kan tänka mig är väldigt fin fina dagar om sommaren.

Syftet med vistelsen där var en början på att lära känna sig själv och det lyckades i alla fall jag med.  Men lyfter man på locket till sitt eget jag finner man dock både positiva och negativa aspekter. Det är inte mycket som verkligen skrämmer mig, men att finna så "nya" saker om sig själv DET är verkligen skrämmande.  Men att inse att vi är olika bidrar till att förstå olikheten och DET tror jag att vi måste ta fasta på.

det räcker kanske att se att något fungerar, och inte veta hur?