Anna 70 år

i tisdags var det äntligen(dock med bävan)dax för operationen av det förbaskade knät. kom dit med en alldelles för förvirrad mamma som varken hade med sig plånbok eller huvud men gjorde gott med lite skratt där vid halv 9 tiden. trodde jag skulle få lokalbedövning för det hade många sagt och skulle ju bara va titthål men de ändrade sig och ville söva mig istället. inga problem !! ville inte alls va vaken när de skar och grejade med mig. som alltid på sjukhus fick jag vänta otroligt länge men efter meducinas med värktabletter slumrade jag till och vaknade vid halv 11 då det var dags för mig. kirurgen kom in o ritade en pil och ett kryss på rätt knä (de har tydligen lyckats operera fel innan!) sen sövdes jag och det är ändå lite spännnade. man kan inte hålla emot nåt utan vips så vaknar man och är hel groggy i ett annat rum men som känns lite trevligare. uppvak 1. då var kl halv 1 och jag drog slutsatsen att op kanske tagit en o en halv timma. skjutsades sen till uppvak 2 där man skulle äta en macka och te. vänta och vänta och vänta på kirurgen som kom vid 3 tiden sen. jag var då så trött och groggy att det inte seplade nån roll hade känts som tio min iaf. han sa iaf att de fått plocka bort hela menisken för den va helt ikras, att jag ahde skada på främre korsbandet och trots min förbaskade ungdom "citat" förslitning på knät. antagligen för jag gått med trasig menisk så länge. det skulle nu iaf bli bättre och inte låsa sig mer. dock gav han mig kanske 15-20 år innan jag skulle få porblem med förslitning:( bra framtidsplaner. tur jag inte ska bli fortbollsspelare el nåt.
sen ska jag till sjukgymnast och träna upp mina lårmuskler för det tyckte han inte jag ahde några(jag spände!) så gick han och jag fick lära mig ta spruta på mig själv, ska ge mig det i 20 dagar för minska risk för blodpropp. det gör ont. nu tredje gången oxå gör det fortfarande ont. så babla hon vidare och jag blev svimfärdig så jag fick lägga mig ner i gen. gjorde ett nytt försök och kom ut i omklädningsrummet innan jag blev både svimfärdig och illamående. då kom mamma lägligt och jasg var tydligen vit som ett litet lakan i ansiktet. mådde sådär kan jag säga. orkade inget. det därmed blodtryck är inte min starka sida. ssenare har jag fått veta att morfinet kan ha den effekten. och då hade jag massa smärtstillande i mig! fick lite hjälp o ta på mig och hade inte alls ont så vi åkte hem och jag lade mig i soffan i dfs och vilade. patrick kom senare ut med mina mediciner och blommor :) han är fin han:)