känns som man helt plötsligt bytt liv.. igen. lr möjligtvis liksom drömt sig bort ett år från gymnasiet tills nu när man är tillbaka.. mina brake i sälen o resor, o inom vården va liksom bara det. Brake innan man skulle tillbaka.. det grämer mig lite att föräldrarna fick rätt-- gör det nog för alla som måste ge mamma o pappa rätt.. åtminstone i sådana här sammanhang... men jag får välan ge dem det då. det blir nog bra det här o så fort jag satte mig ner i vårt lilla grupprum i morse och började strukturera upp vårt projektarbete kom allt liksom tillbaka. alla de våndor vi brottades med inför vårt projekt.. det Jävla syftet som var så svårt att formulera men som nu i efterhand inte alls var SÅ svårt.. det gäller bara att kunna avgränsa sig.. och det kan man göra.. bara man tänker efter och inte svamlar i sina frågor och frågeställningar.. ja ja det låter luddigt och ja det är väldigt luddigt men jag tycker det är så himla roligt att göra. lr ja snarare kanske är det roligt när man kan vara stolt över något man gjort och lämnar in det.. det blir ju som sitt lilla skötebarn på nåt sätt. liten som stort projekt så är det ändå något man förhoppningsvis lägger ner både tid och kraft i och då skulle det kännas som att slänga den värdefulla tid och den kraften i sjön om man sen inte gjorde någonting med det.. skulle någon inte läsa och bedöma det man gjort kan man ju heller inte utvecklas och det är viktigt för mig.. jag vill bli bättre.. jag kräver det av mig själv! det sista året har när jag jobbat speciellt i rest varit så intetsägande som det kan bli för mig, jag och mina själsliga behov hamnade i skymundan. JAG fick inte den själsliga stimulans i form av krav och morötter (uppgifter att lösa, nötter att knäcka, saker att gå in på djupet och verkligen undersöka och förstå dem).. det märker jag nu för nu hungrar hela jag efter detta, och det är så intressant med allting.. till och med böckerna på obegriplig akademiskt språk blir något att sätta tänderna i istället för ett ouppnåeligt hinder..
visst har jag alltid haft höga krav på mig själv. speciellt att jag ska lyckas med det jag tar mig för. nu tänker jag på i skolan då. och jag kan medge att det ibland inte varit lätt när det inte gått min väg. när jag inte lyckats så bra som jag hoppats lr snarare att det inte gått så lätt som jag trodde lr även förväntade mig.
kanske är jag bortskämd? jag vet inte. kan vara.. jag vet att jag är det ibland men jag tror jag även är bortskämd med att alltid ha haft det så lätt för mig. ALLTID verkligen. många skulle get mkt för att haft det så lätt som jag.. aldrig behöva lägga energi på att plugga för det sätter sig ändå.. skrivandet finns inom mej och samma med engelskan.. jag kan inte gra något åt det och är väldigt tacksam, men man vet inte vad man egentligen har lr har haft förren det är försent och man mist det..
jag hoppas jag inte har mist det.. jag ska bara lära mig att uppskatta det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar